Var på VCT idag och vad DUKTIG Kevin va!! :D Han är ganska blyg och tycker inte om när okända kommer för nära eller rör vid honom. Men denna läkare, som va otroligt duktig(!), fick både klämma på magen, lyssna på lungor och hjärta, känna på halsen, titta i öronen OCH köra in en sån där stor glasspinne i munnen och lysa med ficklampa i halsen. Jag trodde aldrig han skulle gapa men så fel jag hade :) Han sa inte ett ljud utan va bara söt o snäll. Är ordentligt stolt faktiskt :P Fick med penicillin hem iallafall. Han såg bra ut i öronen men på ena sidan var det lite rosa och han tyckte Kevin skulle få antibiotika för att det inte skulle bli en inflammation av det.

På hemvägen smet vi in o kollade på en "tv/stereo-bänk som Percy hade sett. Jättefin :) Egentligen alldeles för dyr MEN det var halva priset pga ommöblering så den blir det att köpa imorn. Äntligen ska vi bli av med det där monstret vi har stående i tv-rummet! Äntligen har vi hittat en bänk vi vill ha! (Och som inte kostar en halv miljon). Wiiiii, hoppas det blir fiiint ;)

Borde sitta still och ta det lugnt när man kan för att bli frisk men istället far jag upp och ner för trappan för att se så allt är ok med lillen som fortfarande(!) snarkar. Han har inte sovit så här länge på fleeeera veckor! Han somnade visserligen ganska sent igår men nu har han ändå sovit i över 13 timmar och DET har nog aldrig hänt innan trots att han är sjuk. Ringde vårdcentralen igår för jag vill kolla så han inte har öroninflammation men det var fullbokat :/ Ringde vårdcentralen idag exakt 08:15 när de öppnar men det var fullbokat >:-( De dubbelbokade dock för de ville absolut kolla på honom som tur va.

Nu vaknade han visst... Tempen är kollad, ingen feber, och han verkar ganska pigg och glad idag :) Men jag anar att det blir gnälligt mot kvällen igen så det känns skönare att kolla öronen iallafall så har man åtminstonde uteslutit det.

Dags att ta fram frukosten. Blir te med massa honung i för min hals. Är så hes nu att det knappt hörs vad jag säger. Telefonsamtalet med vct lät typ:
Jag: Jo j   ill k lla min s ns ör n.
Hon: Eh, ursäkta, du vill?
Jag: Jag v ll ko  a  om son n ha   roninf     tion...! :/

Hoppas att molnen fortsätter hålla sig borta idag och att det inte blir lika blåsigt som igår så man kan va ute lite idag. Vore underbart efter att ha legat inne i flera dagar.

Kram

Vaknade med världens huvudvärk. Blev inte förvånad då jag haft ont i huvet de senaste dagarna men jag hoppades väl att jag skulle ha sovit bort den... Inte nog med det. Som från ingenstans är både jag och Kevin plötsligt genomförkylda så vi nyser ikapp här hemma nu.

Skulle varit på förskolan i förmiddags på "utedag". Eller städdag skulle passa bättre att kalla det men som vi mådde var det inte att tänka på. Lyckades dock få lite ordning på skallen så vi for till Vimmerby en sväng och storhandlade i den "nyfixade" ICA-butiken. Blir jättefint när det är klart! Jag har varit så duktig och gjort ett matschema för 2 veckor framöver. Har gjort det tidigare också men av nån anledning brukar det rinna ut i sanden efter nån månad sådär... Det blir helt klart mycket billigare när man vet vad man ska äta varje dag. Vi sparar säkert ett par tusenlappar i månaden.

Väl hemma möttes jag av hovslagaren på stallplan. "Ooops, skulle han komma idag?" hehe. Som tur va hade de andra i stallet haft tankarna med sig så han höll på med deras hästar först.

Resten av kvällen har tillbringats i en doft av grillat :) Mmm... Och nu blir det film och mys i soffan. Ska för 3e gången försöka ta oss igenom "Little Fockers". Den är bra, det är inte det som är problemet men första gången va Kevin vaken och det gick inte alls att koncentrera sig. Igår va jag för trött så jag somnade men NU sketan ska vi se klart den. Så... bye bye, see ya.

Tänkte skriva lite till om "nattskräck" (pavor nocturnus eller konfusoriskt uppvaknande - ett vanligt parasomni-fenomen hos små barn) som jag skrev om i mitt förra inlägg och passar samtidigt på att svara till T här som undrade om man kan göra något åt det.

Det är helt sjukt läskigt. PRECIS sånt man ser på skräckfilmer som T skrev... när nåt barn är besatt av nåt ondskefullt. Han verkar skräckslagen, hysterisk, ledsen och förvirrad men trots det får man ingen kontakt och det går inte väcka honom eller röra honom. Vi kunde bara ligga stilla och prata försiktigt medan Kevin satt upp i våran säng och hade panik och tittade på oss, i ögonen, som om vi var de hemskaste monster han sett! Det berör ju en själv ända in i hjärtat och man blir så ledsen trots att man vet att han inte är medveten om vad han gör eller vad som händer. Han sover ju...!

Har läst på lite och det är 5-15% av alla barn som drabbas och oftast är de då mellan 3-6 år men det kan inträffa ända ner från 9 månaders ålder och upp till 10 års ålder. Som tur är är det inget psykiskt eller medicinskt "fel" på dessa barn så det finns inget man kan göra åt det. Detta växer helt enkelt bort. Nattskräck beror nämligen på en utvecklingsfas i hjärnan och när barnet kommit upp i skolåldern har oftast hjärnan och sömnmekanismen mognat. Det står lite olika på olika sidor men det som verkar mest logiskt är att nattskräck inträffar under den senare delen av djupsömnsfasen. Barnet är påväg att gå över i en lite lättare sömn men en del av hjärnan vill inte vakna ur djupsömnen vilket gör att barnet "fastnar" mellan de två stadierna. Detta visar sig då som nattskräck och dessa anfall är helt ofarliga.

Vad som skiljer nattskräck från mardrömmar är att mardrömmar inträffar under REM-sömn, eller drömsömn som är den "lättare sömnen" som jag förstår det. Har man haft mardrömmar kommer man ju oftast ihåg vad det var som var läskigt eller har åtminstonde en känsla av vad som var läskigt men eftersom barnet inte drömmer när nattskräck inträffar finns det ju inget att komma ihåg. Det finns inget specifikt barnet är rädd för utan detta är nåt konstigt som händer i hjärnan bara. Jag har själv svårt att förstå hur det kan bli såhär så det är ännu svårare att förklara i text... :)

Nåt man kan göra för att försöka förhindra nattskräck är iallafall att man under en eller ett par veckors tid antecknar hur lång tid efter barnets insomnande som nattskräcken inträffar. Sen väcker man helt enkelt barnet varje kväll/natt ca 15-30 min innan den kortaste tiden man räknat ut att det händer. Man pratar lite med barnet så att det är helt vaket och låter det sen somna om igen. På så sätt undviker man att barnet hamnar i den allra djupaste sömnen som är svår att "komma upp ifrån". Detta gör man en eller ett par veckor och efter det är det nästan alltid helt borta. Det kan förstås komma tillbaka efter några månader eller år men då kan man göra samma sak igen. Ingen vet varför det försvinner... Vi har nu även valt att ha en svag lampa tänd i sovrummet hela natten och även se till att han inte blir för varm.

Om problemen däremot är stora, om nattskräck inträffar nästan varje natt eller fortsätter långt upp i åldern (till och med tonåren) bör man kontakta en barnläkare för att diskutera situationen. Detta gäller framför allt om man tycker att barnet beter sig konstigt även på dagen med märkliga rörelser, läten eller koncentrationssvårigheter. Annars är det bara att vänta på att det växer bort :)

Som tur är så har vi världens underbaraste och en helt normal pojk på dagarna! <3 Även på nätterna såklart då detta ÄR helt normalt. Man känner sig lite tryggare nu när man vet lite mer. Hade dock varit skönare att veta lite innan det händer första gången så man själv inte hade blivit så rädd. Det är därför jag skriver så mycket här nu. OM ni får uppleva nattskräck nångång så har ni kanske lite mer koll än vi hade.

KRAM på Er!

Är nåt så fruktansvärt trött, har ont i huvet och är allmänt slut i kroppen efter det sketna jobbet. Sömnbrist tror jag... Har varit med om nåt helt sanslöst läskigt och hemskt med Kevin. Inget farligt (!), bara läskigt. "Nattskräck" heter det tydligen... Första gången vi fick uppleva det var natten mellan måndag och tisdag och andra gången va nu inatt. Jag orkar inte skriva så mycket om det just nu men i korthet så är det när barnet fastnar mellan två sömnstadier. Djupsömn och den lite lättare sömnen. Detta ter sig på så sätt att barnet får panik och upplevs totalt skräckslaget och gallskriker/gråter massor!! Barnet ser precis ut som att det är vaket och tittar sig runt med helt öppna ögon men i själva verket sovet det och man får inte kontakt med det. När man rör vid barnet så slår och sparkar han/hon och försöker komma bort/loss.

Detta är tydligen ganska vanligt men JAG har då aldrig hört talas om det innan. Första gången det hände Kevin (i måndags) trodde jag, som det stod, att han var vaken. Han började tokgråta så jag lyfte upp honom och försökte trösta. Jag trodde han hade nåt så fruktansvärt ont nånstans eftersom han var så hysterisk och bara sprattlade och slogs så jag kände att jag fick mer och mer panik när han inte ville lugna ner sig. Percy sökte på nätet och hittade nåt som heter just "nattskräck". Vi förstod nästan direkt att det var det han hade. Efter ca 20min var det som att knäppa mer fingrarna så var det borta. Men istället för att somna, som det stod att de brukar göra, så vaknade han och undrade vad vi höll på med, hehe. Han ville ju tillbaka till sängen och sova. Barnet är nämligen helt omedvetet om dess tillstånd!

Detta är faktiskt bland det märkligaste och mest skrämmande jag varit med om, åtminstone när det handlar om barn. Nu inatt trodde jag även då att han vaknade och ville komma över till våran säng. Han brukar inte gråta då utan bara säga "sova mammas säng" men jag kopplade det inte till nattskräck med en gång. Inte förrän jag lyfte upp honom och han började sparka och slänga sig och skrika ännu mer förstod jag att han egentligen sov. Efter att ha läst på lite mer om det så visste vi nu att vi inte skulle krama om honom (som den spontana reaktionen är annars) utan bara prata lugnt med honom och vänta på att det skulle gå över. Det var otroligt svårt att inte kunna röra honom när han va (såg ut att va) så fruktansvärt rädd och ledsen. Han fick panik bara vi rörde oss i sängen så prata lugnande va det enda vi kunde göra. Efter en kvart tog det slut och jag fick äntligen krama honom och bära och trösta för även denna gång vaknade han efteråt. Sen ville han sova direkt :)

Ja, det blev visst ett långt inlägg iallafall men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig lite. Hoppas hoppas hoppas det inte händer allt för ofta. Vet dock nåt vi kan prova för att få stopp på det men det får jag skriva om en annan gång. Nu måste jag till stallet...

Hoppas ni andra med barn slipper/har sluppit va med om detta hemska. Det man undrar är ju om barnet ÄR rädd? Om han har en jätteläskig mardröm eller upplever det på något sätt? Jag har inte forskat i det så mycket men det jag läst hittills är att barnet inte är medvetet om det. Det låter jättekonstigt så man undrar ju...

Hemma och VAB'ar idag. Fast det va ju dumt att tro att man skulle få sovmorgon bara för Kevin är sjuk. Ja, det visade sig i och för sig att han inte hade det minsta feber sen iallafall och sitter här jämte mig nu och ritar, pigg och glad :) Igår låg han däremot med 38,6 hela dagen så han får va hemma och ta igen sig idag och kanske imorn... får se hur det utvecklas under dagen.

Nu ska jag städa vidare här hemma och sen fortsätta med Kevins rum tror jag. Har inte kommit så långt med rummet än men snart är tapeterna färdigrivna iaf. Bäst att passa på sånna här regniga dagar då man ändå inte vill va ute...

Hoppas ni haft en bra helg!!?

Vi åkte ner en sväng Percy, jag och Kevin. Plutt satt i vagnen och bara tittade på allt folk och alla saker. Han fastnade så fort vi gick förbi borden där det åkte runt små batteridrivna bilar av sig själv samt de där små skällande hundarna som studsar omkring. Men nej, någon sån fick han inte med sig hem. De skulle garanterat gå sönder efter 5 minuter. Små barn nöjer sig liksom inte med att bara titta på bilen när den kör runt utan vill såklart köra själva!

Smet in på Second Hand... gick igenom allt krims krams och "skräp" rätt fort men när vi skulle gå ut hördes det -"brannbiiiiilll" från vagnen. Då stod det en STOR radiostyrd brandbil på en bänk med lång stege och vattenspruta mm mm. De kunde inte garantera att den funkade men gör den inte det så drar vi bara bort sladden sa vi och betalade till Kevins stooooora glädje :D Han va helt lyrisk när han satt där i vagnen och lekte med brandbilen som knappt fick plats i hans knä. Men efter 5 minuter, ja då slocknade han helt plötsligt, hehe. Sen sov han ända tills vi kom hem.

Han fick även en motorcykel som han "hittade själv". En blå valde han såklart. Ibland börjar jag undra om det är den enda färgen han kan ;) Sen hittade vi äntligen en "snygg" halkmatta som man har i duschen för att inte Kevin ska halka. Och tro det eller ej men jag köpte faktiskt en väska! En marknadsväska hehe, nä men den va faktiskt skitfin och inte alls av dålig kvalitet som man skulle kunna tro! Den kostade ju inte 10 kr direkt heller. Jag har faktiskt inte haft nån hand/axelväska på ja... hm, 5-6 år kanske. Har haft för vana att gå med plånbok och nycklar i fickorna (mer än så brukar jag aldrig ha med mig) men på den jacka jag köpt finns det knappt några fickor. Små små bröstfickor som det nog inte är meningen att det ska förvaras något i och skulle man sätta i nåt så kan man drömma om att få upp det eftersom man bara får ner typ tre fingrar...

Aja, det va värst va långt detta inlägg blev. Kompenserar kanske lite för den dåliga uppdateringen... Nu ska jag ta fram lite räkisar på tining och sen bosätta mig i soffan framför ESC. Tror inte ett dugg på Saade men man måste ju se skiten ändå av nån anledning. Tror dock jag får mysa i min ensamhet för Percy håller sig nog i ett annat rum efter kl 21 ikväll...! :/ Sååå eländigt är det väl inte... hehe

Nu är både kylskåp, frys och skafferi fyllt till bredden igen efter en storhandling i Vimmerby. Kevin fick nya gummistövlar också som han vääägrar ta av sig :) Han ville inte ens ta av sig dom i skoaffären utan fick ett litet utbrott när jag sa att vi var tvugna att betala dom först. Men han klampade fram till disken och jag fick lägga upp stövlarna i 3 sekunder och sen tog han glatt på sig dom igen. Ja, han skrattade till och med när han tryckte i fötterna ;) Nu har han dom här inne när han kör Bobby Car, när han leker med traktorerna, när han sitter i soffan, ja, hela tiden! :)

Imorn är det marknad i Mariannelund... Tror faktiskt att det blir en liten sväng dit. Inte för att det är nåt att ha men för att komma ut lite. Kevin kanske hittar nåt litet man kan köpa också. En 10:e traktor kanske. Han sa nyss: -"Köpa ny blå traktor Kevin" och log det bredaste léendet. <3

Har haft en jätteskön påskhelg här i Fastorp! Lilla familjen har varit hemma och "bara varit" vilket har varit helt underbart. Och vädret... ja det kunde inte blivit bättre :) På påskafton fortsatte jag och Percy vår tradition att äta påskmat helt själva. Ja, med Kevin också nu förstås <3 Det är så mysigt att stå och koka ägg, göra jansson och steka köttbullar mm och sen tända lite ljus och bara fira för oss själva.

Hade köpt ett påskägg till Kevin... med choklad som vi hade tänk att sätta i... (Han får inte äta godis än. Han är ju inte ens 2 år men choklad är ok ibland). Men så hade mormor köpt ett ägg med chokladpengar och sen hade min moster köpt ett ägg med "fruktis" och russin så vi kände att det får nog räcka. Han förstår ju trots allt inte grejen med påskägg än ändå. Det är klart att han tyckte det va kul att få men han blev liksom inte ledsen för att han inte fick fler :)

Det var påsken... Igår däremot var Kevin på sitt första födelsedagskalas hos en dagiskompis som fyllde 4. Det märktes att han var för liten för att uppskatta all lek med kompisarna för han tyckte det var roligare med alla nya leksaker. Det var precis att jag fick med honom att äta lite korv m bröd. När han fick höra ordet tårta så kom han springande dock ;)

 

TACK farmor Doris & Farbror Tony för den roliga trehjulingen!

Den är lite för stor för honom än men nästa sommar kommer han kunna cykla på den alldeles själv :)

Här är en bild på Kevin i sandlådan när den precis var färdigbyggd och fylld med sand. Kevin är 1 år.

TACK ALLA för era kommentarer!! <3 Jag ska in till stan imorn så jag kanske slinker in och köper en jacka trots allt. Om så blir fallet lägger jag ut en bild här. Får se hur mycket jag hinner vad gäller att sitta vid datorn imorn. Älsk fyller nämligen 30 imorn så man vill ju uppvakta och umgås så mycket som möjligt! :) Har planerat dagen någorlunda men det är inget jag vill skriva om här IFALL han skulle få för sig att läsa. Kevin & Percy ska va hemma från jobb och fsk och mysa men jag måste tyvärr jobba. Iallafall till kl 13.

Kevin och jag har haft fullt upp idag med en liten pysselgrej han har gjort till pappa P. Inget stort och inget som tar sååå lång tid att göra men med klister, nål och tråd i händerna på ett trotsigt litet busfrö är det inte så lätt att få saker att sitta och bli som man tänkt sig. -"Nääe, Kevin göra!!" och -"Ha deeen, klistra mera"... :P Hur resultatet än blev så kommer Percy bli glad. Är ju trots allt gjord med kärlek av sin son <3 Jo, just det, han gick även och gömde de "små grejerna" som skulle klistras fast så jag höll på att bli tokig på att leta. Jag frågade honom flera gånger vart han lagt dem men han gick hela tiden till skrivaren och öppnade, pekade och sa "där". Jag hittade inget och trodde inte på honom men gång på gång visade han vart han tryckt in dem... Till slut vände jag skrivaren upp och ner och skakade och vad trillade ut... mm, just det. Sen fick Kevin en stor "dåligt samvete-för-att-jag-inte-trodde-på-honom-kram" och väldigt mycket beröm ;)

Hoppas NI haft en superbra helg! Nu blir det duschen för mig, sen GoNatt!

Nu tror jag att jag börjar vakna till liv igen... Kevin börjar äääntligen må bättre. Han har varit någorlunda frisk i magen idag och har faktiskt ätit nästan som han brukar. Han är däremot väldigt slö fortfarande så allt är grinigt och gnälligt eftersom han vill men inte orkar göra så mycket. Är dock så ytterst tacksam för att eländet är påväg bort för denna gång. Får hoppas att det dröjer åtminstone en månad nu innan nästa förkylning eller liknanade flyttar in här igen...

För till er med små barn som inte börjat förskolan än kan jag bara säga NJUT av att ni (troligtvis) är friska! Kevin var också frisk som en nötkärna tills han började på förskolan. Det är då alla baciller börjar snurra och för det mesta går allt bara runt runt. Barn som är 1-3 år och går på förskola har ca 10-15 förkylningar per år! Sen har det även gjorts studier som visar att om barnet är mycket sjukt när det är litet så är det friskare när det kommit upp lite i åren samt att om barnet sällan är sjukt som liten drabbas det oftare av sjukdomar som äldre. Jag antar att det är för att om barnet ofta är sjukt när det är litet blir immunförsvaret mycket starkare och barnet blir inte lika mottaglig för smittor senare i åren. Sen kan jag inte säga redan nu om Kevin är sjuk ofta eller sällan. Jämför man med de andra barnen på förskolan ligger han nog ganska normalt vad gäller det :) Men fler magsjukor vill vi inte ha på ett bra tag!!

Nu ska jag ta en titt i ugnen och se om lasagnen är klar. Ska bli gott :) Hoppas ni har en bra helg!!?

Jag börjar sakta förvandlas till en zombie! Kevin har inte ätit på 4 dygn... Snälla magsjuka GE UPP!!!!! Jag tycker så synd om honom :,-(  Han lilla bullmage har försvunnit. Och när han inte klarar av att få i sig nånting så orkar han ju inte göra nåt heller och det blir bara gnälligt och eländigt. Percy var på apoteket idag och skulle köpa vätskeersättning. Han dricker någorlunda mycket men kissar lite för sällan så vi skulle gärna få i honom lite mer. Men ersättningen var såklart slut :/ Det har gått åt som smör sa de för tydligen är det många små som drabbats av maginfluensa nu. Nu på kvällen har han dock druckit mer än han gjort tidigare dagar så det var skönt.

Nu när jag kom in från stallet ligger båda mina killar uppe i min säng och sover. Tror inte jag ska väcka Percy heller för han var minst lika trött som Kevin idag och behöver definitivt några extra sovtimmar. Istället ska jag nog ta en dusch för att sen njuta av att bara få sitta stilla i soffan en stund. Det borde inte få va ok att va såhär trött i kroppen och skallen.

*Pust och Gäsp* Kl 01:00 i söndags natt vaknade jag av att Kevin ville komma över i min säng. Några minuter senare dränktes både han och jag i kräks :/ Lille stackarn fick magsjuka. In i duschen med både honom och mig, trösta, byta sängkläder, lägga en handduk i sängen ifall det kommer mer och sen försöka sova igen. Hann inte somna förrän det var dags igen. Fast inte kräks den här gången utan från andra hållet om man säger så... Blöjan hjälpte inte men som tur var hann jag undan och det blev enbart Kevin som fick ta en dusch till. Detta fortsatte hela natten och inte förrän 06:45 somnade både Kevin och jag som en stock. Tack och lov var både jag och Percy hemma från jobbet så vi kunde hjälpas åt hela dagen. För med en illamående Kevin som dessutom hade 39.5 grader feber gick det inte lämna soffan. Han låg som ett frimärke på magen hela dagen och fick varken behålla mat eller vatten. Usch va jag tyckte synd om honom :( Efter lite alvedon blev han iallafall så pass pigg att han började prata lite men inte mycket mer än så.

Bävade för natten. Jag bäddade med en madrass i tv-rummet på nerevåningen för att ha närmare till toaletten men otroligt nog fick han sova heeela natten ända till kl. 09:10 i morse :) Idag har han varit lite piggare men knappt ätit nåt och det märks för han är darrig på benen och har ramlat ganska mycket. Skönt ändå att det går åt rätt håll. Inte kul alls när de små är dåliga.

Sen är jag rädd att jag själv ska åka på det också. Percy läste nämligen att lillbebis i magen riskerar att få diabetes om jag får magsjuka. INTE kul!

Ja, en liten, om än inte så kul, uppdatering om vad som händer och sker här. En anleding till varför jag inte hinner/orkar skriva så mycket här just nu... Hoppas NI är friska och glada! Ha det bäst.

Vilken dag, vilken dag... Tempot har varit av den sorten att jag kommer somna gott ikväll. Startade som tur var med en lugn morgon framför tv'n med familjen för att sedan gå ut och grilla korv på gräsmattan. Kevin var trött så ögonen gick ihop innan han hade tuggat klart där han satt på stolen.

Medan Percy var inne och la plutt så tog mamma och jag våra hästar och gick en sväng. Båda pållarna va precis stolliga för det var tyvärr ett tag sen de fick komma ut och röra på sig. Humulin hade mer än gärna velat dra iväg och bralla av sig! Men med lilla fölis i magen får hon allt ta det lilla lugna :)

Väl hemma och inne igen så fortsatte jag faktiskt riva lite tapet i Kevins rum. Kevin hjälpte till så gott han kunde!

Skulle lägga Kevin igår kväll. Han va så trött så vi la oss vid halv 7 i sängen och läste som vanligt en bok innan lampan släcktes. Det dröjde inte länge förrän han sov... och jag med! Det tillhör i och för sig inte ovanligheterna men Percy och jag brukar alltid väcka varandra när det varit tyst på övervåningen lite för länge :) Vaknade vid 20:02 och tänkte att NU är det dags att gå upp eftersom det oftast är nåt bra på tv vid 8 och så tyckte jag det var märkligt att P inte ropat på mig än... Helt plötsligt hör jag honom i trappan, kollar på klockan... gaaah 23:30. Jag hade somnat om och Percy hade somnat i soffan. Det var den kvällen det :/

Pigg var man i morse dock! Kevin och jag gick upp kl 07:00 och det är inte vanligt för oss när vi är hemma. Nu är det dags för lite frukost säger magen min. Är väl nån liten där inne som är hungrig ;) Resten av dagen då? Hm... tror det finns stora möjligheter att vi snor ihop både lite chokladbollar och även ett nytt bak av semlor. Blir nog bara halva satsen denna gång isåfall... hehe.

Jo, haha, vad roligt det är när ens barn börjar säga saker och utryck som vi här hemma aldrig nånsin sagt. Så fort det dunkar eller låter här så säger han -"pang i bygget" hehe. Han måste ha hört det på förskolan.

Igår va vi och åt och bowlade med jobbet på kvällen. Blev inte direkt nån jobbgrej som det kanske va tänkt eftersom de flesta tog med sig andra de kände och släkt osv så vi blev väl 31st eller nåt. Men jaja, va rätt kul o bowla iallafall. Percy vann (som vanligt) men jag kom faktiskt 2:a (av 4) så det får jag väl va nöjd med :) Kevin va hos mormor under tiden så honom gick det ingen nöd på kan jag säga. Han va fortfarande vaken och glad när vi kom hem och han hade nog även velat sova där ;) Mormor är bra!

Sen hittade plutt lite sand i sandlådan som kommit fram under snön och då gick det inte slita honom därifrån. -"loligt" (roligt) sa han flera gånger :)

ÅH VAD JAG LÄNGTAR TILL VÅREN!

Idag va man tillbaka på jobbet igen efter att först ha VAB'at några dagar för att sen bli sjuk själv. Jag kan ju knappast påstå att jag är frisk än men tillräckligt för att jag ska orka dra mig till jobbet iallafall. Trots att jag bara jobbar 75% för tillfället och åker hem vid 1 så var jag helt slut när jag och Kevin satte oss i soffan och åt mellanmål. Jag fyllde på hans youghurt-tallrik och la mig bakom honom i soffan för att blunda några minuter (inte sova såklart). Och när jag verkligen kände att det var såå skönt att ligga där får jag en stor kletig yoghurtpuss så det fastnade ricecrispies på kinderna på mig. Jag tittar trött upp och ser en skrattande Kevin 5cm från ansiktet. Det var bara att skratta tillbaka och resa sig för att tvätta av honom (och mig själv) kletet :) Han bjuder en alltid på skratt, hur trött man än är! <3 Mitt lilla Hjärta!