Dagen började perfekt. Kevin hoppade glatt upp ur sängen, vi lämnade på förskolan (barn ska helst inte följa med på ultraljud) och åkte vidare mot Västervik. Det var en helt otroligt fin soluppgång! Solen var som ett brinnande oranget klot. På bilden ser den mer gul ut än den va men det går ju aldrig få samma känsla på bilder.

När man sitter i bilen och åker sådär så börjar alltid tankarna snurra... "tänk om det är något som inte är bra med lill*n i magen"... Men just som jag började oroa mig hörde jag plötsligt en passande låt på radion: "Don't worry, Be happy"! :) Och efter den kom: Nicke Borg med "Leaving home"... Åååh, det va alldeles för perfekt för att nåt skulle kunna gå fel!

Väl inne i UL-rummet kändes allt lika bra som vanligt. Det lilla hjärtat slog så fint och allt såg jättebra ut <3 Än en gång är det en liten vilde jag har i magen. Ville inte ligga still. Gulligast var när h*n gäspade (?) och sträckte ut ena armen över huvudet precis som h*n precis vaknat :) Älskade lilla barn! Tänk att nåt så litet kan vara så stort...

Hem igen, byta kläder, fara iväg till jobbet... Men så ringer de från förskolan och säger att Kevin är glansig i ögonen, varm och trött. Han hade tagit dockornas täcke och kudde och lagt sig på golvet, stackars liten. Så det var bara att vända och hämta hem min skrutt. Han slocknade direkt i bilen och sover fortfarande. Så idag blir det att städa undan här hemma, åtminstone så mycket jag hinner innan han vaknar. Ska äta lite glass med Kevin sen. Det är obligatoriskt när man har feber ;) Krya på pluttis!